Friandefrekvensen skiljer sig tiofalt mellan brott
Vi räknade friande domar per brottstyp över hela materialet. Skillnaden mellan högst och lägst är mer än tiofaldig, och den följer ett mönster som är svårt att missa när man väl ser det: bevisningens karaktär avgör, inte brottets allvar.
40,6 % mot 2,5 %
friande domar, högst mot lägst
För övergrepp i rättssak slutar 40,6 procent av domarna med frikännande. För hastighetsöverträdelse är siffran 2,5 procent. Båda bygger på tusentals domar.
Mönstret är inte slumpmässigt. Högst upp ligger brott som bevisas med vad människor berättar. Övergrepp i rättssak 40,6 procent, våldtäkt 33,4, barnfridsbrott 33,0, grov misshandel 26,9.
Längst ner ligger brott som bevisas med en mätning. Fartkamera, alkometer, urinprov. Där ligger allt mellan 2,5 och 3,3 procent.
Att övergrepp i rättssak toppar listan är logiskt när man tänker efter. Brottet består i att skrämma ett vittne. Lyckas gärningen är vittnet skrämt, och då finns det inte mycket kvar att bevisa med.
Siffrorna säger hur ofta åtal ogillas, inte hur ofta någon är oskyldig. Åklagare väcker inte åtal slumpmässigt: bevisläget har redan avgjort vilka mål som når domstol, och det påverkar utfallet i båda ändarna av listan.